Att förändras...
Allt levande förändras och allra helst människor. Det kan handla om mognad, att man åldras eller att man kanske upplevt något i livet som får en att ändras. Det kan vara människor eller andra saker runt omkring en som får en att ändra sig.
MEN hur mycket ska man ändra på sig, vart går gränsen? Man är ju den man är och varför ska man ändra på det för att behaga någon annan eller något annat? Visst kan jag tycka att vissa förändring är helt okej och näst intill självklara, saker som man gör eller klädstil och utseende till viss gräns. Men att ändra på sin insida, sin personlighet tycker jag är fel så länge man inte vill ändra något själv.
Att ha kompisar eller en pojkvän som säger " du måste ändra på dig för annars slutar vi umgås med dig/ gör slut med dig" är det då riktiga vänner och en pojkvän som älskar en för den man är? Nej jag tycker inte det.
Att man vill ha förändringar som att inte festa varje helg, inte flörta med andra, att man slutar klippa tånaglarna i soffan, att man lägger sina kläder i tvättkorgen och inte bara lagar mat åt sig själv när man är två känns som att det är helt okej förändringar om man är i ett förhållande till exempel.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med denna text mer än att måste man ändra sig som person för att vara älskad av folk runt en, är den kärleken verkligen äkta då? Man blir ju inte älskad för den man är i såna fall! Men att även vissa förändringar är att föredra och kanske väldigt positiva också :)
MEN hur mycket ska man ändra på sig, vart går gränsen? Man är ju den man är och varför ska man ändra på det för att behaga någon annan eller något annat? Visst kan jag tycka att vissa förändring är helt okej och näst intill självklara, saker som man gör eller klädstil och utseende till viss gräns. Men att ändra på sin insida, sin personlighet tycker jag är fel så länge man inte vill ändra något själv.
Att ha kompisar eller en pojkvän som säger " du måste ändra på dig för annars slutar vi umgås med dig/ gör slut med dig" är det då riktiga vänner och en pojkvän som älskar en för den man är? Nej jag tycker inte det.
Att man vill ha förändringar som att inte festa varje helg, inte flörta med andra, att man slutar klippa tånaglarna i soffan, att man lägger sina kläder i tvättkorgen och inte bara lagar mat åt sig själv när man är två känns som att det är helt okej förändringar om man är i ett förhållande till exempel.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med denna text mer än att måste man ändra sig som person för att vara älskad av folk runt en, är den kärleken verkligen äkta då? Man blir ju inte älskad för den man är i såna fall! Men att även vissa förändringar är att föredra och kanske väldigt positiva också :)